Stoppa vuxenarbetet

Läs mer på skumrask.

Intersektionalitet samt hardqueer är ute och cyklar

”Intersektionalitet bör inte ses som en övergripande teori, utan snarare som ett analytiskt hjälpmedel eller begrepp, som inte strävar efter att rangordna identitetskonstruktioner utan efter att synliggöra hur olika maktordningar är sammanflätade på olika nivåer, såsom det politiska, det representationella, eller det strukturella.” från wiki

En HBTQ-kamp som inte förs av socialister kommer enbart leda till att den säljs ut till kapitalistiska intressen. Redan nu ser man exemplet, HBTQ-personer inom AFA får inte gå med i tåget. Samma personer som jagar bort nazister och homofober från pride-tåget och området. Men det viktiga för Pride är att säkra annonsörer och lyssna på liberaler. Nu går anarcho-pride med i tåget men Pride kommer slänga ut dem med i fall sponsorerna klagar. Profiten är det viktigaste för kapitalismen och även Pride.

”Intersektionalitet är det nya svarta! Nej… Det nya rosa! Solidaritet, respekt, ödmjukhet och alliansbyggen mellan förtryckta grupper!!!” Av Chamberland

Fast varför ska man alliansbygga med överklassbögen? Varför ska man alliansbygga med den kvinnliga VDn? Men hur är det med kineserna som jobbar på deras företag, kommer de få ingå i den alliansen? Kapitalisterna kommer aldrig vilja vara i allians med arbetarklassen så varför ska är det något att sträva efter?
Intersektionalisterna säger att man ska solidarisera med överklass-bögen för han är också utsatt för ett förtryck. Men är inte arbetarklass-bögarna det också? Ska man inte arbeta utifrån deras perspektiv? Att sen överklass-bögen inte blir förtryckt på grund av sin läggning så är det en bonus.

Problemen kommer ur produktionen, precis som klassamhället skapas könen där. Kärnfamiljen är den för kapitalismen bästa enheten att dela upp människor i, därför finns kärnfamiljen. Homosexuella förväntas passa in ungefär som heteros, gifta sig osv. Att homos också förväntas göra det, kommer ur organiseringen av produktionen.
Kärnfamiljen reproduceras av produktionen även om det är två mammor.

Om man inte är intresserad av vad problemet har för grund hur kan man då bekämpa problemet? Intersektionalisterna säger att det är inte intressant var förtrycket kommer ifrån, men hur ska man då bekämpa det?

”För mig är det nämligen irrelevant vad som gett upphov till det samhälle vi nu lever i eftersom alla de mekanismer som begränsar människor idag är så nära sammanflätade med varandra, att vi måste vara medvetna om samtliga för att luckra upp det som kommit att bli en väv av strukturella maktutövningar.” Från Roya

Klasssamhället som har alltid varit problemet och produktion skapar det.
Intersektionalitet är ett analytiskt verktyg, att göra det till mer än vad det är skadar arbetarklassen. ”Ekonomiskjämlikhet” är inte det som vi ska slåss, för utan upphävandet av det kapitalistiska systemet.

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Vad blir bokslutet efter Mandela?, kamratwot skriver Politik i tecknad form, jesper skriver Erfarenheten av att vara terrorist, kimmuller skriver Förordet till Kämpa tillsammans!-boken, Planekonomen Håll organiseringen till organisationen, tack!

Anarkism

Anarkism är inte idén om ”total frihet”, utan snarare ”maximal frihet” för arbetarklassen genom klasssamhällets död.

Anarkism är inte total laglöshet och ”djungelns lag”, utan samhällen grundade genom frivilliga sammanslutningar och fria associationer, medlemmarna i den före detta arbetarklassen är det som bygger upp det nya samhället utifrån en platt hierarki.

Anarkism är inte heller ”helt omöjligt i verkligheten”, Beviset för detta finns i de anarkistiska samhällen som funnits/finns. Ryssland 1917, Ukraina 1918-1919, Spanien 1936-1937, samhällena Utopia och Moder​​​​​​​​​n Times,den peruanska byn Uratari i detta nu, samt många fler. Zapatisterna i Mexiko eftersträvar även de ett anarkistiskt samhälle.

Kampen för det anarkistiska samhället kan ta sig många former. En arme under ryska inbördeskriget som slåss för arbetarklassen (på riktigt), eller vilda strejker från arbetare som gula fackföreningar inte organiserar. Dock så är kampen inte ofta så dramatiskt utan kan handla om lättare saker som maskning, snattning eller bättre villkor på arbetsplatsen.

Moët suger!

”Champagnen” Moët är så fantastiskt usel, jag förstår inte varför folk envisas med att köpa just den. I princip så är allt annat bättre. Satsa på Louis Roederer, Aubry eller André Clouet istället de ger mycket mer.

Anledningen till att Moët är så dålig är pga av det kapitalistiska systemet. Inom kapitalismen är profiten det absolut viktigaste. Allt annat hamnar nummer två att tex Louis Roederer är bättre än Moët är pga av att Louis Roederer gör profit på att vara bättre. Moët existerar pga av att i det kapitalistiska systemet är försäljning viktigare än kvalitet.

I ett socialistiskt samhälle kommer champagnen att alltid vara så bra som årgången tillåter.

Något som sätter igång klasshatet ordentligt är när bourgeoisiens snorungar festar medan arbertarna får sparken. Framförallt då de dricker champagne då de kunde lika gärna dricka asti. Att det inte kan uppskatta vin, mat eller mode men ändå anser att det är rätt att förtrycka oss i arbetarklassen för att få det skapar lovligt mycket klasshat.

Från Konfliktportalen.se: snatterskan
skriver Dösnack, bitterhet, jobb,Forever United skriver Svartfötter och polis, boladefogo skriver Ny strejkvåg över Egypten, Dom Ljuger skriver Överklass-liberalserna skrek våld

Modet vinner på socialismen

”Om du tycker modeindustrin är läskig, vänta bara till jag berättar om kapitalismen.”

Enskilda företeelser är inte problemet. Sweatshops, magra kvinnor och miljöförstörelse är inte modets fel, det är kapitalismens. Den galna jakten på profit som alla kapitalistiska företag gör gäller allt. Att angripa modet är som att angripa gourmémat för matindustrins jakt efter profit. Profiten skadar modet, något fult och/eller omodernt kan ändå säljas med hjälp av marknadsföring. Väldigt skickliga modeskapare kan helt enkelt aldrig komma fram på grund av att det inte lyckas skrapa ihop kapitalet som behövs, ett modehus pengar kan spekuleras bort vilket gör att de går under av andra anledningar än att det inte kan skapa vackra kläder.

Dock så skapad en hel del mode idag av modeskapares visioner inte av profit men det finns oftast någon som bestämmer över skaparen som ser företaget som vilket annat. Mode som skapas för modets skull och inte för profitens skull är inget annat än socialism!

”Fashion is in the sky, in the street, fashion has to do with ideas, the way we live, what is happening” Coco Chanel
Mode är tidens anda i form av kläder. Mode är en konstform och lika djupt eller ytligt som alla andra konstformer.

Mode är viktigt och kommer stärkas i ett socialistiskt samhälle, då profit försvinner och skicklighet blir viktigare så kommer modet blir bättre, snyggare och tillgängligt för alla. Modeskapare kommer våga ta ut svängningarna mer än i det kapitalistiska samhället. I dag så leker många istället följa John. I det socialistiska samhället så kommer mode skapas utifrån vad som är snyggt, nyskapande och vågat inte vad som anses säljbart.

Från Konfliktportalen.se: Kim Müller skriver Don’t mourn, moralize!, Planekonomen skriver Varför Hardqueer är ute och cyklar, Acidtrunk skriver Quote: The Profit Bay

Medelklassen är död!

Lite trevlig populärkultur:

Till ämnet.

När till och med Åsa Linderborg pratar om medelklassens framväxt i förordet till kommunistiska manifestet så frågar man sig ”Vad är medelklassen?”

Medelklassen är de som äger företag och produktionsmedel men har inga anställda. Alltså tex modeskapare som har små butiker där de säljer kläder som de själva syr. Dock verkar det inte bättre än att folk verkar tro att medelklassen är alla som är lite mer välbeställda än de papperslösa arbetarna. Detta synsätt är skapat för att man inte ska se problemen i sin vardag, man ska tror att man som medelklass har det så bra som man kan få det.

Medelklassen är de som varken säljer sin arbetskraft eller köper andras arbetskraft.

Tjänstemän är yrkeskategorien som oftast beskrivs som medelklass, även fast det inte finns argument för att detta stämmer så rättfärdigas detta av vänsterfolk i stort. Man ifrågasätter inte detta utan man bekräftar det. Tjänstemän är inte medelklass, de äger inte produktionsmedlen, i deras fall datorerna, de har inte mer inflytande över arbetsplatsen än vad mer klassiska arbetarklassyrken har. En tjänsteman är fortfarande en person som säljer sin arbetskraft till en kapitalist. De tjänar lika mycket på socialismen som alla andra inom arbetarklassen. När industrin blir mer och mer datoriserad så minskar klyftan i vad arbetet faktiskt går ut på.

Medelklassen är inte på frammarsch eller ens stor. Medelklassen har inte växt sen ”Kapitalet” släpptes och kommer inte göra det heller.

Från Konfliktportalen.se: Krastavac Lagenas lagerarbetare , Dom ljuger Arbetarna på Lagena i uppror, Kim Müller Zengakuren

Revolution

Är det inte dresscode, då är det inte min revolution!

Preppy

Vad är preppy? Preppy kommer från ”Preparatory School” Alltså internat skola. Stilen är väldigt bra då den är flexibel. Finns mycket olika typer av plagg som kan användas. Designers som är designar inom preppy fältet är bland andra Ralph Lauren, Gant och Tommy Hillfiger. Detta är de vanligaste märkena. Men efter som stilen är så flexibel så funkar även mina favoriter Turnbull & Asser.

men alla verkar inte förstå vad preppy är. Detta är inte preppy utan brat. Lite som att blanda ihop anarkism med anarko-kommunism man gör det bara inte!

Fördömda M-L

Detta är mest ett argt svar på artiklar skriva av ”Socialist party” och Trotskij.

Trotskij skriver om terrorister, hans syn på att deras sätt att föra kamp på är ineffektivt.  Partiet, fackföreningar och massmöten är det effektiva sättet att organisera arbetarklassen på. Varför tycker Trotskij detta?

Kanske på grund av att Tjeka har lyckats slå ner alla dessa former av motstånd mot Lenin&Cos statskapitalistiska system.  År 1919 så är det flera strejker i Ryssland mot staten som  arbetarna får väldigt små rationer medan partifunktionärer på plats lever i lyx. Tver och Tula i mars 1919 är bra exempel. Här så förhandlade Lenin&Co med arbetarna och när de återgått till arbetet så deporterades strejkledarna. Detta så att de inte skulle strejka igen.  I Astrakhan så stormade de hungriga arbetarna kommunisternas högkvarter och döde partipampen. Här slog Tjeka tillbaka genom att döda hundratals arbetare, bland annat genom att dränka dem i floden Volga. På den tionde partikongressen så förbjöd även den fria debatten.

Så efter att Lenin&Co slagit ner alla saker som Trotskij tog upp som arbetarklassens främsta vapen. Då fanns terrorismen som Trotskij var så negativ till. Varför?

Terrorismen var fortfarande farlig för ledarna för den nya statskapitalistiska staten.  De kan lika lätt som Vyacheslav von Plehve dödas av en bomb. Ryskterrorism under början av 1900-talet var spontan och ur arbetarklassen, detta faktum var farligt för statskapitalisterna då man kunde göra fackföreningar gula men det spontana aktioner från arbetarklassen var fortfarande farliga.

En viktigt anledning är att Lenin&Co såg med avund på socialist revolutionärerna som utbildade arbetarklassen och bönderna. SR var mer militanta och mer folkliga än deras lilla parti. Så de ansåg att man behövde attackera terrorismen som metod. Detta gjordes förövrigt när SR redan hade börjat överge detta på grund av att parlament och arbetarråd hade börjat bli verksamma.

Terrorism är långt ifrån den bästa metoden mot kapitalismen, ofta väldigt inefektiv men frågan har varit om Trotskij och hans syn.

(Plus Boris Savinkov ser bättre ut i uniform samt har en snyggare uniform än Troskij)

Läs lite på Vardagspussel även fast det skulle inte skada om Krastavac hade vågat ha lite mer färg på första maj.

Brownies (detta behöver inte vara sant, men kul)

Santa is a bitch ass

Riley i Boondocks har en väldigt enkel men intressant syn på tomten som man lätt kan tolka som det kapitalistiska systemet. Riley vill att tomten ska ge honom hans presenter som han inte fick när de var fattiga.

Detta är det som menas med att klasskamp är enkelt. Riley förstår här var problemet ligger och gör sedan något för att förändra detta. Detta till skillnad från sin akademiska bror Huey som vet att tomten inte finns och Huey ser även kapitalismen bakom men gör ändå inget. Rileys teori kanske inte är jättedjup men genom sin handling så försöker han förändra sin vardag.

Hueys kunskap blir för honom det viktiga inte ”julklapparna” som hans bror är ute efter. Rosengård är ett bra exempel för detta då det var spontant uppror av arbetarklassungdomar. Paris förorter är ett annat bra exempel. Man slåss för att skapa sig en bättre situation, oavsett i fall det är för att man är fattigt, man vill bevara sin mötesplats eller ta igen julklapparna som de rika får. Dock så ska det påpekas att Huey på många andra plan är bättre än sin bror.

För att åter prata om diskussionen som Krastavac ”skapade”. Så som Kim säger så diskuterar man i fikarummet samma saker som man läser själv hemma eller diskuterar på en studiecirkel. tex varför Unionen säljer ut sina arbetare till systembolaget och aktivt motarbetare SAC, varför man har skitkontrakt även fast man tjänar in sin månadslön per dag till företaget samt varför chefen tjänar mer och har mer makt fast chefen är totalt inkompetent. Detta kan sägas med akademiska ord men varför?

Detta behöver inte att man ska sluta studera, läsa eller organisera detta behövs men utan anknytning till vardagen blir det meningslöst. Utan handling vad gör då teorin för nytta?

Läs mer:

Planekonomen: Handlingens propaganda och pedagogik
Krastavac: A Spoonful of sugar helps the marx go down

ps. Jag älskar pop-referenser men det kanske märks. Sen är det roligt att man i debatten ser vilka serier folk tittar på.